Min vardag mitt i övergångsåldern - med jobb, galna hundar och underbara barnbarn...

     med råttan... Eller om det var tvärtom var faktiskt svårt att avgöra...

Det började igår kväll när Lovis signalerade att hon hörde något under diskbänken. Blixtsnabbt öppnade jag dörren till diskbänksskåpet och Lovis sätter sig genast på pass där... Det gick väl inte mer än 30 sekunder så anfaller hon (Lovis alltså, inte råttan ;-) och kommer ut med en ganska stor mus i munnen.. Jag skuttar hysteriskt ut från köket för nu vet jag ju vad som vankas - kattens lek med råttan   ....

Och mycket riktigt, nu börjas det - ta råttan, släpp den o låt den springa en bit, ta råttan..  etc om och om igen..

Men nu råkade det här vara en ovanligt smart liten mus så efter lite turbulens fram o tillbaka så kilade hon in bakom elementet o gömde sig.. Lovis visade tydligt att den var där någonstans och vi försökte hjälpa henne att fösa fram den igen för tanken på att råttskrället fortfarande levde och vi snart skulle gå och lägga oss tilltalade oss inte särskilt mycket   .. Men ingen råtta visade sig trots att vi tog hjälp av bl a ficklampa, sopkvast och tumstock.. Och ändå  Lovis markerade att den fanns där någonstans.. Till slut gav vi upp men Lovis låg tålmodigt kvar på kökssoffan och hade stenkoll på elementet... Jag tänkte väl att under nattens gång skulle råttan försöka smyga sig ut och då var väl hans/hennes sista stund kommen   ....

Men så var inte fallet... När jag kom ner på morgonen låg Lovis fortfarande kvar på soffan vilket absolut måste betyda att råttan var kvar där bakom,  det var väl en jäkla råtta och vara uthållig   ... Då förstod jag att jag nog åter var tvungen att göra en insats.. Så jag lossade elementet från väggen och vek fram det... Och där sitter någon o stirrar med skrämda pepparkornsögon på mig... Lovis var inte sen att försöka släcka dom där pepparkornsögonen men återigen så skulle hon leka med den o göra piiinan lååång antar jag...

Men återigen visade musen att hon var en smart liten rackare - i sina flyktförsök letade hon hela tiden efter något hål hon kunde försvinna in i och till slut lyckas hon... Hon försvinner in under ett av skåpen och på den vägen är det   .... Så går det när man tar för sig för mycket, då mister man ofta hela stycket   ...., snopet...

Så det blev inget musskråvmål utan det dög bra med kattknacks efter den jaktnatten....

Kanske hon har lärt sig att inte pina dem såå länge hädanefter... Eller också är hon för snäll för att ta livet av dem.. Men hon vet i alla fall att man som katt ska tvätta sig EFTER maten - det finns ju en sägen som säger att bytet hinner smita ifrån katten om den sätter sig för att tvätta sig innan maten.. Men som sagt, det räcker att leka med maten så smiter den  ....

 .... Lena.... 

  Ja, det kan man ju lugnt säga för kvällarna har varit mörka väääldigt länge nu utan att några blogginlägg gjort... Har liksom inte haft någon inspiration för det och dessutom ventilerar man ju en del på Facebook nu för tiden...

Men nu ska klimakteriekossan idissla lite igen   ....

För just detta med klimakteriet är vad jag vill börja med...  som jag berättat tidigare  har jag ju haft besvär av detta i drygt 1½ år nu och det är minsann ingen barnlek     ... Sista mensen hade jag i juli 2010 och har både före och efter den lidit av vallningar med tillhörande hjärtklappning m m...

Den 21 november åkte bästa Karin och jag till Thailand (mer om detta längre ner, måste bara älta klart klimakteriet först   )...  Under vistelsen därnere hade jag inte en enda vallning och inte sedan jag kom hem heller  ...

Yiiiihaaaa, tänkte jag - nu är det över - tack Thailand för att du tog dem ifrån mig, vila, sol, bad och värme gjorde tydligen susen... Trodde jag ja, vilken luring  .... För en månad efter hemkomst från Thailand får jag MENS!!! En riktig, vanlig precis som den brukade vara... Vilket då förmodligen innebär att mitt klimakterium är långt ifrån klart, snart är väl vallningarna här igen   ... Men då får jag väl åka till Thailand igen då det landet verkade ju ha en gynnsam effekt på eländet....

Nej men nu har jag väl ältat det där klart då och istället tänkte jag bjuda på lite bilder från vår resa.. 

Jag, som är   en ganska försiktig (läs feg) individ hade väl mina dubier om vad jag skulle tycka om att åka så långt och vara borta så länge... Men tänk, det gick hur bra som helst och jag längtade inte hem en enda gång... Vi hade det bara hur bra som helst, bara njöt och tog dagen som den kom....

Vi bodde i en mindre fiskeby som heter Huay Yang och ligger ca 10 mil söder om Hua Hin...

Av de så omtalade och av oss befarade översvämningarna såg vi inte så mycket.. Det var väl bara när vi landade i Bangkok och var på väg i taxi till "vår by" som taxichauffören vid ett tillfälle tvekade att köra igenom vatten som stod på vägen men efter att ha konstaterat att andra körde där så tog hon mod till sig...

Resten av taxiresan var lugn, jag satt väl o såg ut som en fågelholk - fascinerad av allt jag såg... Karin var som en   zoombie och sov större delen av resan eftersom hon tagit en sömntablett på flyget som var lite starkare än den jag tog (lyckades väl sova nån timme på flyget på den jag tog  )....

Hon har ju dessutom var i Thailand tidigare så hon hade nog i alla fall inte varit lika mycket fågelholk som jag om hon hade varit vaken..

Faschinerande att se alla dessa lastbilar med diverse last på - allt från hela familjer till kor, grisar och bananer... På motorvägen...  .... Och mopeder.. Med hela familjer.... På motorvägen  ......

Trots all denna galna och osannolika trafik helt utan säkerhetsåtgärder så såg vi inga olyckor förutom en moped   tuschade en bil när den kryssade mellan filerna och bilarna..

Våra dagar därnere kan väl samfattas med sola, bada, läsa, äta och sova men även en del mopedåkning då det var en bit att åka till stränderna och till restaurangerna.. Men det var verkligen det perfekta fortskaffningsmedlet, då behövdes ingen AC...  Jag påminde Karin om att hon faktiskt har lastbilskort så därför var det väl självklart att det var hon som skulle köra  ... Och det gjorde hon med bravur, i vänstertrafik o allt....

Badandet i havet var väl inte helt problemfritt.. När vi kom ner så blåste det ganska ordentligt och det var         badförbud.. Men efter ett par dagar lugnade det ner sig.. Det var säkert 30 grader i vattnet så då kunde t o m en badkruka som jag njuta... Men... När det slutade blåsa kom istället maneterna så vi var ganska uppmärksamma när vi badade, "manetögonen" aktiverades varje gång vi klev i vattnet..

  Och den här fulingen låg uppspolad på land en dag när vi kom ner till stranden... Efter lite googlande på kvällen kom vi fram till att det är en igelkottsfisk.. Den lever tydligen mest i korallerna, den här har väl gått hädan och spolats iland... Tacksam för hädangången, den ville vi inte möta i vattnet.....

Dessutom anföll flyget en dag när vi låg där o gonade oss i allsköns ro..

Vi såg och hörde på långt håll att det kom längs stranden och flög verkligen precis över våra huvuden, han tyckte väl att det var skitkul att skrämma två medelålders solande kärringar. Fick senare veta att dom tränade inför kommande flyguppvisning som skulle gå av stapeln på kungens födelsedag som är en jättegrej här i Thailand...

Men det var inte bara sol och bad, vi var faktiskt ut på lite utflykter också.. Bl a var vi på marknaden i Dan Sing Koh som ligger vid gränsen till Burma.. Där kunde man handla det mesta från akvariefiskar till orkidéer...

Vi var också iväg till Huay Yangs nationalpark o vattenfall. Halvägs upp fann man någon slags offerplats där det offrats massor av vackra saker och kläder.. Vi fick aldrig klart för oss vem man offrat detta för men förmodligen är det för Buddha för han hade offerplatser överallt... Och han hyser tydligen en förkärlek för Fanta som fanns nästan på alla offerplatser...  

Vi var också till Waghor Akvarium, en jätteanläggning med baljor stora som rum, fiskar i tak o väggar - fiskar för hela slanten...

Vi var också till Apberget där de sötaste av söta visade upp sig...

Vi hade bestämt att vi skulle åka till Bangkok några dagar innan vi skulle flyga hem så till slut beslöt vi oss för söndagen (flyget gick hem tisdag kväll) två dagar i Bangkok kunde vara lagom...  Det visade sig vara ett väldigt dåligt beslut.. Kungen i Thailand fyller år måndagen den 5 december vilket tydligen firades på söndagen.. Alltså just den söndagen som vi anlände till Bangkok.. Resan som skulle ta 5 timmar tog dryga 8 timmar..  .. Och dom 3 timmar som vi inte räknat med tillbringades i diverse gatukorsningar i Bangkok - det var verkligen tvärstopp överallt! Men ooh så vackert det var i staden, allt var smyckat och upplyst till max för att hedra kungen...

Så kl 23,30 checkade vi in på hotellet på Koh San Road som Karin bokat in oss på..  

Jag hade ju ingen aaaning om vad Koh San Road innebar men jag förstod av folks reaktioner när dom frågade var vi skulle bo, att det var något speciellt.. Och det kan man ju lugnt säga att det var... Här pratar vi kontraster - från lugna fiskebyn till värsta backpackergatan med liv och rörelse dygnet runt.. Massor av folk av alla de slag, kommers utan måtta - man kunde få fotmassage, fotmassage av fiskar, Thaimassage, få sig ett nytt ID/körkort eller t o m handla lite Viagra.. ...

Fast roligast var nästan att sitta på en bar o titta på alla människor som passerade...

Som avslutning på vår härliga semster blev det en rundtur med en tuk tuk... Då hamnade vi bl a (enligt uppgift) i världens största guldsmedsaffär och bara det var ju en upplevelse. Prisena var hiskeliga men när vi kom till silvret slog vi till båda två, jag blev kär i  en lillfingerring med turkosa stenar i så den fick följa med hem.... I rundturen ingick dessutom en flodtur och så några Buddhabesök - Big Buddha o Happy Buddha...

Så var vår tid i Thailand till ända - hem till "fattigdom o elände"   .. Fast så är det ju inte egentligen - Borta bra men Hemma bäst håller fortfarande....

Fast en sak har jag ju kvar att visa - alla dessa hundar.... En hel del lösdrivande hundar fanns och de flesta såg ganska välnärda ut, sällan magra och det beror ju på att ortsbefolkningen ställer ut mat åt dem... MEN... Många av dem är tyvärr fulla med skabb och ser hemska ut.. I en del fall så illa så att det vore en välgärning att dom fick sluta sina dagar.. Men Thailändarnas tro förbjuder dem tydligen att döda djuren så därför får de gå kvar.. De kan ligga mitt på vägen och sova för de vet att ingen kör på dem, dom är fredade på nåt sätt...

Nog för nu...

På återhörande!

 Lena...

  Efter att alla valpar, inklusive Olé Ólé, har flyttat hemifrån är det väldigt lugnt och tyst här hemma.... Elton var här på "kollo" i dryga två veckor medan matte o husse var utomlands och det var nog bra för min abstinens det...  ..

Så nu blir det lugnt på valpfronten ett tag (även om planering av nya valpar redan börjat gro, grunnar på kommande kombinationer så smått)...

Och på bloggfronten blir det nog också lugnt ett tag, finns ju så mycket annat man vill göra när det är ljust och ljumt om kvällarna...

Så om inget oförutsett händer så återkommer jag här när mörkret faller på igen...

Ha en skön sommar och på återhörande!

  Lena.....

vill jag gå..  tycks Olé Olé säga då han nu är ensam valp kvar härhemma..  Han följer mig som en skugga och blir ganska sur när jag sätter in honom i hagen för att han (och jag ;-) ska vila...

Och just detta är ju livsfarligt! Att ha valpar kvar så länge innebär ju att man fäster sig alldeles för mycket vid dem   .. För varje valp som nu på slutet flyttat hemfrån har en och annan tår fällts måste jag erkänna..

Och det trodde man väl inte för ett par månader sedan när jag satt här med 16 valpar i huset.. När det var alldeles för kallt för att ha dem ute, när de växte o bara krävde mer och mer utrymme kändes det verkligen som om vi bodde i ett hundhus  ! Valpar överallt och hela tiden, allt gick bara för runt och man hann absolut inte njuta av dem.. Men så vartefter dom flyttat så blev det lugnare och lugnare och nu kan jag inte förstå vad jag gjorde innan, när jag inte behövde klippa 288 klor, torka kiss o bajs, skura, mata, plocka nitar ur tidningar etc...

Så då kanske det inte är så konstigt att jag känner mig lite nervös     o rastlös på min lediga onsdag, nu när jag inte har en oändlig lista av måsten att göra..

Fast helt utan är det inte förståss, har ju bilbingon (känns som om onsdagarna duggar tätt nu för tiden   ) och så ska Olé Olé besiktas..

För kanske.., kanske har också  han hittat en egen familj att flytta till, han får besök på söndag...

Nej, nu ska jag sätta mig på verandan, i skuggan under eken och fika   lite innan det är dags att ge sig iväg...

På återhörande (och den här gången kanske det inte går 2 månader mellan inläggen   ....)

Lena

skulle man nog bli av "vanliga" människor om dom såg mig nu...

Haaasar omkring i gummistövlar i mitt arbetsrum omgiven av 10 galna whippetvalpar som leker järnet...

      Gummistövlar?? Jaa... men jag var ju på väg ut för att tömma kattlådan när smågangstrarna hävdade med 10-faldig bestämdhet att NU var det dax att komma ut o leka utanför hagen.. Jaha.. och som den lydiga matte jag är så släpper jag självklart ut dem ur hagen.. Och lika självklart blir det ju då en och annan nr 1 och nr 2 på golvet..

Så därför haaasar (för att inte trampa någon) jag nu omkring på mitt arbetsrumsgolv i gummistövlar..

Men hur skulle det uppfattas tro   - av en icke hundmänniska?

Och ute leker just nu de andra huliganerna, full fart överallt   ..  

Idag fyller världens bästa Alfons 4 år, HURRA, HURRA, HURRA!! (undrar om man skulle ge honom en valp i present   ..)

Lena...

gör att det nu gått en månad sedan jag bloggade senast... Och så lär det nog fortsätta ett tag till framöver, att sköta 15 valpar, 5 vuxna hundar plus allting annat tar sin rundliga tid... Och så jobba dessutom...

Så vi kan nog utgå ifrån att det blir ett litet uppehåll nu, jag gör ju lite uppdateringar på Facebook i alla fall...

Så jag säger på återhörande när nedanstående juveler tillika hulliganer minskat i antal här hemma i Norrboda...

..Lena....     

blev det nu   .. Jag, som inte varit förkyld på flera år tidigare har nu åkt på min andra på ett halvår... Så den, tillsammans med vår pokerafton som vi hade igår kväll/natt, gör att min ork tyvärr inte räcker till nåt längre blogginlägg idag..

Bjuder istället på lite bilder av mina fyrbenta småttingar och ber därmed att få rekommendera mig och eventuellt återkomma vid ett senare tillfälle ....

          Lena...

...valpar blev det...

Jolene nedkom igår med 10 st!! 6 hanar o 4 tikar i färgerna svart, svart/vitt, blått o blått/vitt... Efter valp nr 7 tyckte jag att det kunde räcka   men det tyckte inte Jolene.. Så nu ligger där 10 små juveler..   ..

Duktiga Jolene, hon sköter dom perfekt..  Hon är så klart trött o tagen men vet precis vad som väntas av henne.. Och jag är också trött o tagen, blodtappning i onsdags, dåligt med sova natten innan och natten efter valpningen och 9 timmar på huk i valplådan - det känns i kroppen det.. Tur att man inte jobbar i helgen, skulle inte klara av att slåss med kunder   och pantmaskin i det här skicket   .. Sover man dessutom dubbelvikt i en tvåsitssoffa brevid valplådan så känns det att man inte är 20 år längre, det gör det ont både här och där..

   Samma dag som Jolene nedkom så fick även systerdottern sitt andra barn - en liten Molly    såg dagens (nattens) ljus 00.10 på torsdagen, på bilden tillsammans med sin stolta storasyster Disa - grattis!!  

Appropå ljus så märker man verkligen att vi går mot ljusare tider nu.. Dom sista dagarna har t o m solcellslamporna orkat lysa lite, i alla fall dom som inte är översnöade..   .. Det känns verkligen att vi är på väg åt rätt håll årstidsmässigt, märks även på fåglarna redan faktiskt..

   I onsdags inhandlades en pingla och ett katthalsband för att Ninja skulle ha det runt halsen så att Lovis inte skulle bli överraskad när Ninja attackerar henne (vilket hon gör så fort hon får en chans).. Nu visade det sig att katthalsbandet var för lite för Ninjas feta hals (grädde   ..) så jag fick leta fram ett hundhalsband modell mindre till henne istället.. Det visade sig vara ett smart drag faktiskt, nu har Lovis stenkoll på när Ninja är på g.. Och eftersom Lovis  dessutom löper nu, vilket innebär att hon låter som sju, svåra år och bjuder ut sig oavbrutet till allt från valpar till vedkassar, så får Ninja vara inne o pingla extra mycket nu .

Sessis valpar börjar ta för sig riktigt ordentligt nu.. I morse var ett par stycken utanför valphagen så nu för vi bygga högre.. Mat äter dom två gånger om dagen och däremellan leker, brottas o sover dom (å kissar o bajsar också förståss   ..)

   Sist men inte minst vill jag gratta Sessis dotter ifrån förra "äktenskapet" Kajsa (Skarnbro´s Ms Molly) som nu är röntgad fram och bak med A och Ua!

Skönt besked efter många turer med klantigheter och rutinmissar från veterinär!

Nej.., nu ska jag nog vika mig dubbel i soffan en stund o kolla att allt verkar lugnt i valplådan....

På återhörande..   ..